Varför blir det aldrig som man tänkt sig?
Är alla ...
Är alla hemligheter värda att bevaras? Till varje pris?
Finns det situationer där det är berättigat att avslöja en hemlighet, och även då bryta ett förtroende?
I min värld har det varit tvärt nej! Ett löfte är ett löfte! Däremot har det hänt att jag övertalat den som anförtrott sig till mej att omvärdera, för att göra om och göra rätt. Men har jag lovat så har jag!
Nu har jag dock kanske hamnat i en lite"taskig sits", om man så säger.
Gör hela tiden konsekvensanalyser av situationen. Det jäkliga i grejen är att det i slutändan handlar om min egen trovärdighet och kanske prestige.För mej. För någon annan handlar det om så oändligt mycket mer.Om jag bevarar hemligheten kommer jag ifrågasättas som falsk och opålitlig från flera håll. Om jag berättar sanningen kommer någon bli väldigt sårad, för att jag bröt ett förtroende, och avslöjar saker som onekligen kommer att ge konsekvenser - men jag behåller min "värdighet" , då jag inte kommer bli ifrågasatt i det här. Någon annan blir det däremot, och det med rätta - moraliskt sett!
Frågan är om jag är beredd att ta "skit" för att undanhålla någon annans "skit" - som jag överhuvudtaget aldrig velat beblanda mig med. Snacka om att agera som ofrivillig "målvakt"!
Till saken hör att det denna situation då innefattar mad man kan benämna som en "motpart"! Som faktiskt är beredd att utsätta mej för det här, för att rädda sitt eget skinn. Därav min tveksamhet.
Hade det varit jag, hade jag nog tagit mitt ansvar nu. Det börjar dra ihop sej. Jag kan nog bevara en hemlighet bra långt, men kanske inte ljuga till min nackdel för att fortsätta bevara den. När den faktiskt egentligen inte ens är min.
Ja, jag har nu alltså verkligen upptäckt innebörden av moraliskt dilemma!
Det borde inte vara det, då denna person det berör faktiskt egentligen inte ens är min vän. Ingen vän gör väl så?
Men det är just grejen..
Råder er att akta er för det här;
-Kan du bevara en hemlighet..?
-Jaha!?
-Lova att ingenting säga! Nå´nsin!
-Det är klart jag inte gör.......
Måste bara dela med mej...
Slutade tidigt, hämta Olle & vi gick & handla lite inför helgen. Hämta upp Emil hos bästisen, hem & slänga av sig jobbarkläderna!
Nu - mjukisbyxor, ett glas rött & grillen igång. Jonas och killarna åker 4-hjuling i skogen en sväng.
Hoppas ni får en lika underbar helg som jag jag ska ha!!
Kramisar =)
Nojjor m.m =D
Ja jag undrar ju lite vilka ni är, som är här & läser det jag behagar skriva om. Ser ju att ni finns på statistiken, men ni är dåliga på att lämna några beständiga avtryck efter er ;-) Och jag undrar även om ni har några "nojjor"? Jag har ett par stycken faktiskt. Om man nu ska kalla det "nojjor". Men saker jag inte kan låta bli att göra, och andra saker som jag typ måste göra för att saker & ting inte ska gå fel och nå´n jag tycker om ska dö etc. Vet ni vad jag pratar om, eller blir det amatördiagnos "psykiskt instabil" direkt :-)=? Jaja, för er som vet vad jag snackar om kan jag dela med mig lite.
Jag har ju en grej som de som känner mig lite bättre är mycket(!) medvetna om. Men det tänker jag inte berätta här & nu! Men om vi nå´nsin kommer närmare varandra så kommer jag inte kunna dölja det...:-/
Sen har jag ett par andra grejer som jag faktiskt kan tänka mig att erkänna. Jag kan aldrig ha någonting på "ojämna nummer". Då tänker jag AC´n i bilen, ljudet på bilstereon, tv´n, minuterna på väckarklockan (aldrig kvart över, utan 16 min över!)etc. Inte så besvärligt när jag styr själv, eller med Jonas som vet hur det måste vara. Värre när man kanske åker med någon som man inte känner så väl - plötsligt noterar man att AC´n/värmen står på 19 grader och dessutom ljudet på radion på 23??!! Vafan, det finns ju ingen chans i helvete att man kommer fram helskinnad!! Och man bara känner hur man måste börja pilla på dessa reglage lite..i smyg helst...för man har ju ingen lust att deklarera - jag höjer bara lite så ingen dör, eh..allt går vägen menar jag...Lite bökigt om man t.ex sitter bak i bilen. Då måste jag verkligen stålsätta mig själv ibland och intala mig, att det är faktiskt bara "nojjor"! Men skulle nå´nting faktiskt hända, en krock, en sladd, en däckexplosion etc. så skulle jag nog aldrig förlåta mig själv för att jag inte rätade upp det innan..
En annan så´n grej är ett träd som står precis efter Sya på väg mot Mantorp. På högersidan. Minns när jag var 18, precis fått körkort och hade lånat Micke´s (syrrans kille), Sabb 900. Beige. Körde med handbromsen i en hel helg. Luktade brända lameller eller nå´t. Han var inte glad. Reservdelsbyte av något slag. Åkte den vägen & bara kände för att med full gas sikta rakt in i det där trädet. Helt sjukt, jag vet! Men varenda gång jag åker förbi det där jäkla trädet, får jag bara sån ortolig lust. Bara för att typ se vad som händer. Inte för att jag inte fattar det. Men ändå? Helt sjukt, jag vet! Strykjärn. Ännu en grej. Många "nojjar ju om typ, - jag har inte dragit ur strykjärnet, jag har inte stängt av spisen etc. Jag fåt oemotståndliga impulser att mit i strykningen..bara lägga det på översidan av vänsterhanden..?! Har inte gjort det, vill inte göra det heller - vet mycket väl vad som händer!!! ONT!!! Men ändå. Varje gång! Nu har jag iaf köpt mej en Toby på Tv-shop för att klara mig ett tag till..:-)
Min dotter har också en väldigt jobbig "noja". Hon måste räkna alla ord(!) i textremsorna på Tv. Alltså, först läsa, fatta vad som står, sen räkna. Allt på 2 sek, sen nästa replik - samma sak igen.. Fattar bara inte hur man har hjärna att klara av det? Och samtidigt fatta vad typ CSI Miami faktiskt handlar om. Helt otroligt, tyder på en alldeles lysande koordinationsförmåga och intellekt, tycker jag! Oops.. Desprate Housewifes =D See You!