The winner takes it all.
Det händer så mycket hela tiden Men när jag sätter mig ner för att skriva så....vet jag inte vad jag ska skriva...
De sista typ tre månaderna har saker lixom bara rasat över en. En del bra, en del dåliga. Somliga jävligt roliga. Andra jävligt jobbiga.
Jag jämför mitt liv på sistone lite som.., ja - ni vet dom där maskinerna på banken som man växlar in alla småpengar i?
Man drar sej för att gå dit med eländet för det är så jobbigt. Men det blir ju bara mer & mer så till slut måste man ju. Ja - man masar sej ju dit iaf - med typ en halv ica-kasse på hundra kilo under armen & man orkar knappt bära, hankar iaf fram & ställer sej redo vid maskinen. Och börjar tömma ur påsen. Eller häller. Det blir ju såklart överfullt, och det blir totalstopp i röret. Maskinen får lixom chocken - vaknar förvirrad ur sin sköna dvala - fattar ingenting - vet inte hur den ska reagera & och står helt stilla i typ en halv minut. Som känns som en vecka. Så man lixom ruckar till den. Hårt! Då jävlar!!!... Rasslar det till... Och allt går i 120 - och kronor lägger sej där kronor ska ligga, femmor faller ner på sin plats där femmor ska falla & tiokronorna sätter sej som ett smäck i sina perfekt anpassade små pappersrör..
Så är det. Saker & ting har bara matat på & matat på hela tiden & jag har inte hunnit eller faktiskt orkat med att organisera & soretera så jag ligger i fas lixom. Och när jag inte gör det så står det lixom still. Och när det blir såná stopp så har de en tendens att inte vilja lossna av sej självt & då krävs det lite effort. Som jag inte har haft motivation & ork till.
Moment 22.
Det finns en sak jag verkligen hatar. Jag verkligen avskyr när människor klappar en på huve´t & säger att "det löser sej". Vaddå? Vaddå löser sej? Vad i h*lv*t* löser sej? Saker löser sej inte! Man löser saker! De som säger att saker "löser" sej, är oftast bortskämda människor som är vana vid att bli omhändertagna. Inte behöva ta ansvar. Bara lämna över, skicka vidare lixom. Helt enkelt att andra människor runt omkring dem löser saker & ting åt dem! Så de inte behöver. Ja - om så vore fallet här skulle jag med stå & flina fram den j*vl* klyschan.
Men så är det inte. Tänkte skriva tyvärr. Men det gör jag inte för att jag vet mitt ansvar, och dessutom tänker jag bibehålla en viss kontroll över mitt liv! Så Det Så!
Jo. Visst har enkronorna kanske börjat falla ner i sina rör så smått - men nu väntar jag otåligt! på femmor & tior också. Så jag kan gå ut från banken med ett leénde på läpparna & tycka att det faktiskt var värt besväret - och vara nöjd med belöningen.
För den kommer väl?
XD
De sista typ tre månaderna har saker lixom bara rasat över en. En del bra, en del dåliga. Somliga jävligt roliga. Andra jävligt jobbiga.
Jag jämför mitt liv på sistone lite som.., ja - ni vet dom där maskinerna på banken som man växlar in alla småpengar i?
Man drar sej för att gå dit med eländet för det är så jobbigt. Men det blir ju bara mer & mer så till slut måste man ju. Ja - man masar sej ju dit iaf - med typ en halv ica-kasse på hundra kilo under armen & man orkar knappt bära, hankar iaf fram & ställer sej redo vid maskinen. Och börjar tömma ur påsen. Eller häller. Det blir ju såklart överfullt, och det blir totalstopp i röret. Maskinen får lixom chocken - vaknar förvirrad ur sin sköna dvala - fattar ingenting - vet inte hur den ska reagera & och står helt stilla i typ en halv minut. Som känns som en vecka. Så man lixom ruckar till den. Hårt! Då jävlar!!!... Rasslar det till... Och allt går i 120 - och kronor lägger sej där kronor ska ligga, femmor faller ner på sin plats där femmor ska falla & tiokronorna sätter sej som ett smäck i sina perfekt anpassade små pappersrör..
Så är det. Saker & ting har bara matat på & matat på hela tiden & jag har inte hunnit eller faktiskt orkat med att organisera & soretera så jag ligger i fas lixom. Och när jag inte gör det så står det lixom still. Och när det blir såná stopp så har de en tendens att inte vilja lossna av sej självt & då krävs det lite effort. Som jag inte har haft motivation & ork till.
Moment 22.
Det finns en sak jag verkligen hatar. Jag verkligen avskyr när människor klappar en på huve´t & säger att "det löser sej". Vaddå? Vaddå löser sej? Vad i h*lv*t* löser sej? Saker löser sej inte! Man löser saker! De som säger att saker "löser" sej, är oftast bortskämda människor som är vana vid att bli omhändertagna. Inte behöva ta ansvar. Bara lämna över, skicka vidare lixom. Helt enkelt att andra människor runt omkring dem löser saker & ting åt dem! Så de inte behöver. Ja - om så vore fallet här skulle jag med stå & flina fram den j*vl* klyschan.
Men så är det inte. Tänkte skriva tyvärr. Men det gör jag inte för att jag vet mitt ansvar, och dessutom tänker jag bibehålla en viss kontroll över mitt liv! Så Det Så!
Jo. Visst har enkronorna kanske börjat falla ner i sina rör så smått - men nu väntar jag otåligt! på femmor & tior också. Så jag kan gå ut från banken med ett leénde på läpparna & tycka att det faktiskt var värt besväret - och vara nöjd med belöningen.
För den kommer väl?
XD
Kommentarer
Trackback
