Två former av smärta..
Hej alla underbara :)
Måste börja med att gnälla! Jag har så hel*e*iskt ont i ryggen så jag kan inte stå, gå, sitta eller ligga! Det är faktiskt riktigt synd om mej..:)
Sen.
Tack för alla era goa´& medkännande mail & meddelanden den sista tiden. Ni får gärna fråga - jag svarar på det ni undrar o så. Men ni ska veta att jag mår under omständigheterna ganska bra. Jag vet att jag alltid kommer att undra över en del, & alltid sörja min syster, men jag kommer överleva. Det kändes inte så för 1 vecka sedan!
Det är begravning på fredag, och det kommer bli så fruktansvärt svårt. Men otroligt vackert! Det vet jag! Och tills dess får allt bara gå dag för dag.
Det har varit så jobbigt & smärsamt. Man hittar på nå´t sätt olika anledningar till att anklaga sig själv, man får av någon anledning dåligt samvete. Om jag vetat att hon inte skulle finnas om ett år så hade jag spenderat mer tid med henne. Tagit mig tid till den utlandsresan vi planerade, & spaweekenden förrståss. Men det enda man kan göra är att lära sig av det. Hon visste inte att hon skulle dö. Det visste inte jag heller. Vi trodde att vi hade all tid i världen. Vi kan åka i höst - när det är billigare, eller vi åker då, när du fyller år. Vi ska göra det & det. Då. För då passar det bättre. Risken är att det alltid passar bättre..lite senare. För man har alltid så fullt upp.
Annelies begravningsdag nästa fredag. Dagen innan pingstafton. Men jag kommer ihåg samma dag förra året.
Av någon anledning var barnen hos farfar & farmor. Och Jonas som vanligt(?!) iväg o jobba. De har ju högsäsong innan alla broar ska igång.
Annelie kom ut till mej på eftermiddagen. Det var kanonväder. Vi åt kallrökt lax, hovmästarsås & potatisgratäng. Delade en flaska vitt & pratade hela kvällen. Dagen efter låg vi på solstolarna på altan & bara pratade & njöt. Det var skönt när solen var framme med när den gick i moln, drog vi över oss en pläd en stund.
Vi vet inte om alla människor man älskar finns kvar i vårt liv i morgon. Vad som helst kan hända. Det låter som en klyscha - men jag tänker iaf ta mer vara på tiden mer aktivt. Och verkligen göra de saker som jag vill göra. Och släppa de saker som iaf inte betyder något!
Anledningen till att jag känner lite positiv energi strömma igenom mig igen är främst min alldeles egna underbara familj! Min fantastiska underbara man & våra tre otroligt underbara barn! Sen återigen; våra suveränt fina,roliga, omtänksamma, jättefantistkunderbara vänner som alltid finns för mej & oss! Jag vet att jag sagt det förr - men ändå! Jag är så lyckligt lottad!
Och det ska jag påminna mig själv om hela tiden!
Sålänge!
XD
Måste börja med att gnälla! Jag har så hel*e*iskt ont i ryggen så jag kan inte stå, gå, sitta eller ligga! Det är faktiskt riktigt synd om mej..:)
Sen.
Tack för alla era goa´& medkännande mail & meddelanden den sista tiden. Ni får gärna fråga - jag svarar på det ni undrar o så. Men ni ska veta att jag mår under omständigheterna ganska bra. Jag vet att jag alltid kommer att undra över en del, & alltid sörja min syster, men jag kommer överleva. Det kändes inte så för 1 vecka sedan!
Det är begravning på fredag, och det kommer bli så fruktansvärt svårt. Men otroligt vackert! Det vet jag! Och tills dess får allt bara gå dag för dag.
Det har varit så jobbigt & smärsamt. Man hittar på nå´t sätt olika anledningar till att anklaga sig själv, man får av någon anledning dåligt samvete. Om jag vetat att hon inte skulle finnas om ett år så hade jag spenderat mer tid med henne. Tagit mig tid till den utlandsresan vi planerade, & spaweekenden förrståss. Men det enda man kan göra är att lära sig av det. Hon visste inte att hon skulle dö. Det visste inte jag heller. Vi trodde att vi hade all tid i världen. Vi kan åka i höst - när det är billigare, eller vi åker då, när du fyller år. Vi ska göra det & det. Då. För då passar det bättre. Risken är att det alltid passar bättre..lite senare. För man har alltid så fullt upp.
Annelies begravningsdag nästa fredag. Dagen innan pingstafton. Men jag kommer ihåg samma dag förra året.
Av någon anledning var barnen hos farfar & farmor. Och Jonas som vanligt(?!) iväg o jobba. De har ju högsäsong innan alla broar ska igång.
Annelie kom ut till mej på eftermiddagen. Det var kanonväder. Vi åt kallrökt lax, hovmästarsås & potatisgratäng. Delade en flaska vitt & pratade hela kvällen. Dagen efter låg vi på solstolarna på altan & bara pratade & njöt. Det var skönt när solen var framme med när den gick i moln, drog vi över oss en pläd en stund.
Vi vet inte om alla människor man älskar finns kvar i vårt liv i morgon. Vad som helst kan hända. Det låter som en klyscha - men jag tänker iaf ta mer vara på tiden mer aktivt. Och verkligen göra de saker som jag vill göra. Och släppa de saker som iaf inte betyder något!
Anledningen till att jag känner lite positiv energi strömma igenom mig igen är främst min alldeles egna underbara familj! Min fantastiska underbara man & våra tre otroligt underbara barn! Sen återigen; våra suveränt fina,roliga, omtänksamma, jättefantistkunderbara vänner som alltid finns för mej & oss! Jag vet att jag sagt det förr - men ändå! Jag är så lyckligt lottad!
Och det ska jag påminna mig själv om hela tiden!
Sålänge!
XD
Kommentarer
Trackback
