Earth Hour
Ikväll har vi haft Earth Hour här.
Mellan 20.30 och 21.30 stängde vi av allt som har med el att göra & tände en brasa & en massa ljus här i huset.
Emil somna som en gris efter en eftermiddag/kväll hos Embla, så det var bara Jonas, Olle & jag.
Tydligen har det pratats om det en hel del här i veckan på 6-års. Så Olle har tjatat nu i flera da´r. Han har haft full koll på dag & tider.
- Jaha, men vad är Earth Hour då? Och varför ska vi ha det? Frågade jag, då.
- Jo, mamma. För att alla dom som kommer efter oss ska kunna se på Tv och ha lampor tända, som vi har...
Okej Earth Hour blev det. Halv nio stängde vi av allt & satte oss i soffan.
Sen fick vi bytas om med att välja samtalsämnen i en timme..
Vi avhandla allt från skola & kompisar, kärlek, rädsla till födelsedagspresenter, och det var så mysigt :)
Innan Olle somna i soffan sa han, att han ville ha en Earth Hour varje kväll.
Kanske är det så, att vi pratar alldeles för lite med våra barn?
Ja, jag vågar faktiskt säga "vi", för jag tror inte vi i det fallet iaf, är så exceptionella.
Den här stunden, var så uppskattad - så han vill ha det så varje kväll.
Är inte det världens bästa komplimang till en förälder?
Jo, det tycker jag!
Jag lever ett väldigt rikt liv. Jag saknar inget, varken emotionellt, psykiskt, fysiskt, socialt eller ekonomiskt.
Ibland så gnäller jag lite, när allt känns lite jobbigt. Men jag har en stor familj, & en massa underbara vänner som finns där för mig hela tiden.
Jag har dessutom världens underbaraste man. Och fantastiska barn. Tre (!!) fantastiska människor har jag satt till jorden!
Mig saknas inget!
Jag har det däremot alldeles för bra.
Jag har mer än jag förtjänar!
Det är den största rädslan. Det kan aldrig hålla & vara så för alltid. För jag kan aldrig bidra med min beskärda del i detta. Jag kommer aldrig kunna hålla ihop det här. Det är för bra för att vara sant!
Jag väntar hela tiden på den stora smällen.
Den ultimata besvikelsen.
För jag vet att den kommer! För mitt liv är mer än jag förtjänar!
Det värsta är att jag begränsar mig, och min chans (upportunity) att bli lycklig.
För att jag hela tiden väntar på den katastrof som jag är övertygad om, kommer att komma.
Till dess det inträffar så vill jag säga;
Love you all!
I know i´m not worth it!
Sålänge.
XD
Mellan 20.30 och 21.30 stängde vi av allt som har med el att göra & tände en brasa & en massa ljus här i huset.
Emil somna som en gris efter en eftermiddag/kväll hos Embla, så det var bara Jonas, Olle & jag.
Tydligen har det pratats om det en hel del här i veckan på 6-års. Så Olle har tjatat nu i flera da´r. Han har haft full koll på dag & tider.
- Jaha, men vad är Earth Hour då? Och varför ska vi ha det? Frågade jag, då.
- Jo, mamma. För att alla dom som kommer efter oss ska kunna se på Tv och ha lampor tända, som vi har...
Okej Earth Hour blev det. Halv nio stängde vi av allt & satte oss i soffan.
Sen fick vi bytas om med att välja samtalsämnen i en timme..
Vi avhandla allt från skola & kompisar, kärlek, rädsla till födelsedagspresenter, och det var så mysigt :)
Innan Olle somna i soffan sa han, att han ville ha en Earth Hour varje kväll.
Kanske är det så, att vi pratar alldeles för lite med våra barn?
Ja, jag vågar faktiskt säga "vi", för jag tror inte vi i det fallet iaf, är så exceptionella.
Den här stunden, var så uppskattad - så han vill ha det så varje kväll.
Är inte det världens bästa komplimang till en förälder?
Jo, det tycker jag!
Jag lever ett väldigt rikt liv. Jag saknar inget, varken emotionellt, psykiskt, fysiskt, socialt eller ekonomiskt.
Ibland så gnäller jag lite, när allt känns lite jobbigt. Men jag har en stor familj, & en massa underbara vänner som finns där för mig hela tiden.
Jag har dessutom världens underbaraste man. Och fantastiska barn. Tre (!!) fantastiska människor har jag satt till jorden!
Mig saknas inget!
Jag har det däremot alldeles för bra.
Jag har mer än jag förtjänar!
Det är den största rädslan. Det kan aldrig hålla & vara så för alltid. För jag kan aldrig bidra med min beskärda del i detta. Jag kommer aldrig kunna hålla ihop det här. Det är för bra för att vara sant!
Jag väntar hela tiden på den stora smällen.
Den ultimata besvikelsen.
För jag vet att den kommer! För mitt liv är mer än jag förtjänar!
Det värsta är att jag begränsar mig, och min chans (upportunity) att bli lycklig.
För att jag hela tiden väntar på den katastrof som jag är övertygad om, kommer att komma.
Till dess det inträffar så vill jag säga;
Love you all!
I know i´m not worth it!
Sålänge.
XD
Kommentarer
Trackback
