tinastruth

Okej.

Ibland känner jag mej faktiskt som dr Phil eller nå´t.

Jag vet inte hur jag ska börja eller uttrycka mej, så nu kommer jag bara skriva som jag känner.

Vem är jag?
Den frågan ställer sej väl var & varannan med jämna mellanrum. Felet, vad jag anser är att man värderar sej själv efter andra människors respons och feedback. Vilken respons/feedback du får beror i sin tur på vilket umgänge du har.

Nu ska ni få lära känna min cyniska sida. På gott & på ont!

Det finns alltid mäniskor som vill stötta en. Sen finns det alltid människor som vill störta en. Det gäller att känna igen dem när man möter dem! Watch out!

Jag har en del , man kan kalla det riktlinjer, eller kanske ideal som jag återkommer till hela tiden. Exmpelvis;
- Faan vad jag mår dåligt! Allt är skit, jobb, skola, sociala relationer etc....

Okej. Vem har sagt att livet är en räkmacka? Jag tror på talesättet "som man bäddar får man ligga". Ingen människa kan enbart skylla på omgivande faktorer för det elände de tycker sig befinna sej i! Man har på ett eller annat sätt bidragit till det själv! Medvetet eller kanske omedvetet.

Men. Man kan alltid "bädda om"!
Jag har gjort/sagt och agerat på många sätt vid många tillfällen som jag inte är stolt över idag. Jag har medvetet agerat på ett sätt där jag vunnit i sak - men mist vänner, vilket jag kan ångra idag! Principiellt kan jag känna att de vännerna inte varit mina egentliga vänner - då de inte gett mig det jag offrat för dem. Men ändå. Jag saknar dem!

Har fnulat på detta några dagar. Och lärt mej en del om mej själv.

De tre senaste allvarligare kontroverser jag har haft, med människor omkring mej, exempelvis.

De berör typ en tidsram på två/tre år.

Ingen av dem har haft att göra med mej eller med min åsikt personligen! (Då väljer jag att bortse från Jonas & mina "vardagstjafs")

Alla har att göra med att jag tagit personlig ställning i någon annans konflikt.

Kontentan. Sköt ditt & skit i andra!

Är det verkligen så enkelt? Om man aldrig står upp för rätt & fel - vem är du då? Nej, inte jag iaf!

Hur ska man leva då, för att få ut det ultimata av tiden och alla människor man älskar runt omkring sej?

Jag  tror, att det är farligt att leva i det förflutna. Jag vill inte utelämna någon här, men har haft två diskussioner oberoende av varandra ikväll.

1. Man begår ett misstag. Som ger förödande konsekvenser på ekonomin. Därav på den psykiska hälsan & ens planer för den närmaste framtiden. Som grädde på moset måste man även ta omgivningens "betterwissersynpunkter" på det.
2. Någon annan begår ett mistag. För en j**la massa år se´n. Och du "måste" leva med konsekvenserna!..(?)

Såhär!
Man har aldrig (läs ALDRIG!) något att vinna på att gräva ner sig i det som varit! Om jag gjort så, eller sagt så - kanske om jag tänkt så,  i ett tidigare skede - så hade inte saker & ting varit såhär nu.....
Du kan aldrig ändra på det som hänt.Du kan aldrig förändra en annan människa. Eller hans sätt att vara,att tänka, att agera etc.- Du har bara makten och den oändliga möjligheten att förändra dej själv!
Att leva i det förflutna är livsfarligt. Jag kan inte förstå att man kan tillåta sej själv att bara stanna upp, gräva ner sej i konsekvenser av ett (felaktigt?) beslut - eller ännu värre - någon annans (felaktiga?) beslut. Varje dag gör man ett aktivt val. Man väljer kanske att ta till sej allt negativt - okej, dålig dag. Eller allt positivt, och bortse från allt annat, okej - bra dag..
Det är så lätt att falla offer, eller iaf se sej själv som ett offer pga yttre omständigheter. Jag tror på varje enskilda individs styrka!
Receptet då? Jo, det kommer här:
Distans är A och O. Man måste ha distans till saker & ting. jag vet att det låter iskallt, men vad är dina problem jämfört med människorna i Haiti just nu? Dina barn är inte hemlösa/föräldralösa och blir våldtagna på gatorna just nu.
Sen. Var inte så jävla rädd för att sätta dej på röven & rannsaka dej själv, istället för att ta "the easy way" och skylla på någon/något annat.
Presitge. Och stolthet. Det är livsfarligt. Man är ofta beredd att försaka så mycket för det. Men vinner oftast ingenting. det som är viktigt i livet är att man omger sej med människor man tycker om, och som man är omtyckt av. Det är inte kvantitet som räkas där - utan kvalitet!
Och gräv inte ner dej. Det som har varit och det som har hänt kan du aldrig ändra på. Du kan inte ta tillbaka det du sagt och gjort utan att lämna ärr. Men du kan lära dej av det, och gå vidare som en bättre människa - mot dej själv och mot andra.
Ser motsatsen hela tiden, och det jag reagerar mest över är hur människor begränsar sej själva, och varandra hela tiden.
Det finns ingen som kan, eller har rätt, att säga till en annan att - det kan du inte, det klarar du aldrig etc.
Vi har alla olika förutsättningar - men det är tron på sej själv som avgör ens framtid & lycka!

Om du inte bor i Haiti idag då.

Vi har ett liv, här och nu. Har du format det som du vill ha det? Inte? Vad/vem saknar du? Kan du få det? - kanske på bekostnad av din stolthet eller prestige? Är den så viktig då?

Finns det något du vill reda upp? Klara ut? Finns det något du verkligen vill testa på? Chansa? Kan du bidra till att någon annan ska våga?

Jag vet, det låter luddigt. Kan kanske inte förklara mina tankegångar så bra. Men.

Sålänge.

XD