tinastruth

Jag vet en hemlighet.

Jag ska berätta. Men vi är avlyssnade. Och de har förgiftat min mat. Och saften. De vill droga mig. Det vill dom!

Det kommer hända något alldeles fruktansvärt.
Jag vet inte när. Kanske har det redan hänt? Annars sker det i morgon. Eller nästa dag. Men jag vet att det kommer att hända. Det är bara en fråga om tid. Och tillfälle.

Det är hemska människor som kommer utföra detta illdåd. Svarta mäniskor. Utan heder och samvete.
De konspirerar och planerar. De hotar, utpressar och skräms.

Det är helt fruktansvärt. Lösensumman de kräver är miljoners miljarder. Det kommer sluta i katastrof. Alla kommer få gå ifrån hus och hem. Och det hjälper inte. Det finns ingen utväg. Ingen återvändo.

Men ni måste rädda henne. Ni måste rädda flickan. Sök! Sök! Sök!

Jag vet vad som kommer att hända. För jag har sett filmen. De visade den för mig en natt. NEJ! Det är ingen dröm. Det är verklighet! Ni måste tro mig! Och rädda henne!! Rädda flickan! TRO MIG!!

De kommer ta henne. Under en mässa. I kyrkan. Och droga henne. Han är inblandad. Nej,inte han. Inte hennes pojkvän, det är den nya mannen hon träffat. Jo. Hon har träffat någon ny.
Flygplan.De kommer flyga henne. Utomlands. Till Etiopien. De kommer sätta henne i en bungalow. En massa svarta människor. Hon får inte gå ut. Bara när det är mörkt. Aldrig på dagen. När det är ljust.

Ni måste rädda henne. Jag vet vad som kommer hända. Jag har sett filmen.
Ni måste tro mig! Var har du Jonas? Är han hemma?

De kommer våldta henne. Alla. Många.Onda.Svarta.Män. Hon ligger där i hyddan. Naken. Hjälplös. NEJ!NEJ!NEJ!
De ska korsfästa henne. Jo, det är sanning! Ni måste tro mig. RÄDDA HENNE!!Vad ska vi göra? De kommer nu. De kanske redan har tagit henne. Annars gör de det imorgon. Han sa det. Den onda svarta mannen.
Jo. Det är sant. Det är verkligheten. Ni är lurade!!!
De kanske tar mig med. Men jag kan inget göra. Vad ska jag göra? En gammal kärring i en rullstol..Jag kan ju inte gå..Men jag är helt klar..

Det är mitt fel. Jag tog pengen. Men den var ju min. Det var en femkrona. Men den var min. Jag la den i necesseren. Hade jag inte gjort det.. Allt är försent. NEJ!NEJ!NEJ!
Ni är helt tillplattade.

Jo, jag trodde det först. Att det var mig de skulle ta. Men de tar inte gamla fula kärringar. Det sa syster Christina. De tar unga, snygga tjejer i så fall. De kommer nu. NEJ!NEJ!NEJ! Ni måste RÄDDA HENNE!! Men ni kan inte hitta henne. I djungeln. I Etiopien. Sök! Sök! Sök! Hon ropar så. Jennie!!Sök! Sök! Sök!

D. D som i dåre. D som i dåre. Jag tog femkronan. Men den var ju min? Det var ju inte fel?Jag gjorde ju inte fel?
Dag? Det är onsdag. Den 14 april. Tror ni inte jag har ordning på mig? Jag är helt klar. Det är jag.
NEJ! RÄDDA FLICKAN!

TINA! TINA! TINA! Var är hon?? Var är JENNIEJENNIEJENNIE. NEJ!! Jag vet vad som kommer hända. Jag har sett filmen...Ni är lurade.

Mardröm? Det är ingen mardröm. De var ju här! OJOJOJ det går inte att betala den lösensumman. Ni är lurade!
Det är katastrof.Ni kommer mista allt.Det är försent.
JENNIE?JENNIE?JENNIE?

TINA! Gå ingenstanns.Vart ska du? TINA!
Vad ska vi göra? Det finns inget att göra. Det är så planerat. Nu står de där. Sköterskorna. Och gaddar ihop sig. Smider planer. De låtsas nu när ni är här. Sen stänger de av telefonen. Och larmet. Nej, det är klart att det fungerar nu. När ni är här. Men sen. När ni gått.
De har förgiftat maten. Och saften. Nej, inte sköterskorna. Att ni går på det här. Ni får inte gå på det här..

Det har aldrig hänt förut. Någon annan. Att de springer här på ett sjukhem. Och kräver lösensumma. Men jag är unik. Detta är unikt. JENNIE!!!Var är Jonas?



Tänk er att leva i den verkligheten. Att man sitter inne med fruktansvärd information om vad som kommer hända någon man älskar. Den totala maktlösheten. Den djupa förtvivlan. Den vansinniga skräcken...Den fruktansvärda paniken...
Och ingen tror på dej.....

Igår blev min älskade mamma tvångsomhändertagen och inlagd på psykiatrisk klinik. Efter 2 dygn av maniska upprepningar av ovanstående, och en hel del till som jag inte orkar återge..
När färdtjänstbussen kom var chauffören afrikan. Möjligtvis etiopier.
Mamma försökte då strypa sig i bilbältet...

Nu är hon bland proffesionella, utbildade människor som vet hur man handskas med sån´t här. För det vet inte vi. Vi kan inte göra nå´nting. Vi kan inte nå fram med argument, förklaringar eller information om den riktiga verkligheten. Det går inte.

Igår var nog den värsta dagen i mitt liv. Att lämna henne där, och åka hem. Vilket svek hon måste kännt...
Nu är hon mest nersövd. Helt slut i kropp och själ. Av oro för sin älskade Jennie.

Den är tunn, linan mellan verkligheten och vansinnet. Och jag är trött.

Sålänge.

XD