Uppknutna knutar :-)
Idag har en del hårda knutar knutits upp =)
En "kompisrelations" knut som härör i dåligt samvete från min sida har löst sig. Att jag inte unnit/orkat med mina vänner fult ut på ett tag ar känts trist. Men nu vet jag att folk förstår - bara man orkar förklara..:-)
Min förebådade "skilsmässa" som helt frankt uppkom från ena sekunden till den andra, i stridens hetta, är lagd på is - minst tretti år framöver...:-)
Men mest värdefullt av allt just nu,
Mamma. Det är alldelles för tidigt för att säga något, eller våga hoppas - men besöket hos henne idag gjorde mig genuint lycklig. Var där i löördags, oc tappade orken med allt totalt. Det var så illa att jag kände att det aldrig går vägen. En riktigt jobbig dag.
Men idag, för första gången på nästan ett år, har vi haft en någorlunda riktig konversation. Jo - det var lite lustigheter/vanföreställningar emellanåt men ändå. on skrattade vid något tillfälle, och log vid flera. Underbart :)
Fortfarande är allt väldigt svajigt, en tunn tråd man måste balansera på hela tiden, men det känns i alla fall väldigt positivt. Dock skiftar det snabbt, så vi måste alltid ringa precis innan vi tänker åka in för att höra att de tycker det är okej (personalen), för ibland blir vi direkt avrådda att besöka. Men nu kanske de hittat en medecinering som fungerar?...*hoppas*...
Men idag för en stund var min mamma,min gamla vanliga mamma!! :-) Nästan iaf :-)
En dag i taget :-)
Sålänge.
XD
En "kompisrelations" knut som härör i dåligt samvete från min sida har löst sig. Att jag inte unnit/orkat med mina vänner fult ut på ett tag ar känts trist. Men nu vet jag att folk förstår - bara man orkar förklara..:-)
Min förebådade "skilsmässa" som helt frankt uppkom från ena sekunden till den andra, i stridens hetta, är lagd på is - minst tretti år framöver...:-)
Men mest värdefullt av allt just nu,
Mamma. Det är alldelles för tidigt för att säga något, eller våga hoppas - men besöket hos henne idag gjorde mig genuint lycklig. Var där i löördags, oc tappade orken med allt totalt. Det var så illa att jag kände att det aldrig går vägen. En riktigt jobbig dag.
Men idag, för första gången på nästan ett år, har vi haft en någorlunda riktig konversation. Jo - det var lite lustigheter/vanföreställningar emellanåt men ändå. on skrattade vid något tillfälle, och log vid flera. Underbart :)
Fortfarande är allt väldigt svajigt, en tunn tråd man måste balansera på hela tiden, men det känns i alla fall väldigt positivt. Dock skiftar det snabbt, så vi måste alltid ringa precis innan vi tänker åka in för att höra att de tycker det är okej (personalen), för ibland blir vi direkt avrådda att besöka. Men nu kanske de hittat en medecinering som fungerar?...*hoppas*...
Men idag för en stund var min mamma,min gamla vanliga mamma!! :-) Nästan iaf :-)
En dag i taget :-)
Sålänge.
XD
Kommentarer
Trackback
