tinastruth

Motigt. Ja, livet känns en aning motigt just nu!

Min mor ligger som ni vet (?) på sjukhus & har gjort så en vecka. Vet inte riktigt hur länge hon blir kvar, eller hur det ska fungera om/när hon kommer hem. Som tur är , är vi ju en ganska stor syskonskara. Vill inte ens föreställa mej hur det skulle vara att va ensambarn när det blir så här.
Kan konstatera att sjukvården är mycket sjuk. Och man får inte vara för sjuk, gammal & orkeslös när man blir sjuk. För då vill dom att man ska åka hem. Oavsett krämpor, besvär & symtom. Är man då väldigt sjuk, eller kanske inte har en lite bestämd (läs påstridig!) personlighet gäller det att ha anhöriga som har det, och kan säga ifrån. Man blir bekymrad när man tänker på alla gamla & sjuka som inte har det. Det är riktigt sorgligt!

Själv har jag börjat med cellgift. I en mycket mindre dos än vad som ges till cancersjuka människor, men ändå cellgift. Huvudsaken är att det hjälper, eventuella bieffekter får jag försöka stå ut med. Har även varit på ortopeden med tårna som jag tappat känseln i. Han sa åt mej att gå till skoaffärn & köpa schollkuddar att sätta på en viss punkt under foten, & då blir det bra igen. Lätt fixat!

Sen har jag just nu ett eventuellt fall av svininfluensan i huset. Började känna sig krasslig vid 10.00 - totalt däckad & sängliggandes kl. 13.00 & fortfarande endast svaga livstecken:-/ Kan ju vara en vanlig höstinfluensa, men tydligen kännetecknas svininfluensan av snabb insjukning. Annars är symtomen desamma. Bara att hålla koll på andningen då... Själv tillhör jag visst någon riskgrupp i.om. den nya medecinen, men det finns inget vaccin tillgängligt än.  Eventuellt kanske jag dör...??!? :-/ Haha, jag hoppas innerligt att jag har en massa taggiga anhöriga om jag insjuknar =) Annars är det nog kört ;-)

Nog med elände! Nästa inlägg kommer lysa av positiva känslor & tankar...:-)

Till dess,

XD