Mycket om mycket...
Stress??! Var det någon som sa stress??! Kollar min facebook. Alla adventspyntar. Bakar lussekatter. Myser i badet med ett glas vin eller kryper under täcket med en god bok. Allt det som jag också vill ha tid & ork till. Det är fjärde gången jag påbörjar skrivandet av den här raden nu. Skriver några rader i rasande fart för att sedan kolla vad jag skrivit & sedan radera & börja om. Förmodligen vill jag inte, underförstått, dela med mig av vissa saker & tankar här. Men ändå behöver jag skriva av mej....humörs&känslomänniska som jag är...:-/ Jag låter nog iaf bli med det som är rörigt i livet för nu.
Vad har hänt sen sist då? En Ålandsresa med Jonas jobb & alla arbetskamrater med respektive. Kan berätta att jag stängde båten vid 06.30.....Då sov alla i Elbrogänget sen länge =)Hade sjukt kul iaf med ett mycket blandat gäng där ingen av oss kände varandra sen innan.Och förmodligen i det dagliga livet skulle dömt ut varandra som " ingen jag kan ha något gemensamt med" pga ålder, utseénde, livsstil & livsval" etc. Ha, fråga mej! Är det någon som kan ha förutfattade meningar så är det jag! Men vi var ett gäng på tio-tolv pers typ som satt & prata, skratta, filosofera, bytte erfarenheter & åsikter & tiden bara flög iväg. Så nyttigt! Och så kul!!!
Nästa vecka blir det Danmark igen för utbildning, uppdatering och firmafest! Just can´t wait! Har så jättetrevliga kollegor som jag längtar efter & träffa, det blir alltför sällan när man jobbar som jag gör. I alla fall så har julfesten "New York" - tema, så jag har inhandlat mej en riktigt snygg paljettkänning kvällen till ära. Då jag inte riktigt kunde rättfärdiga det inköpet ens för mig själv, har jag lovat mig att jag ska ha den på nyår med!Även om jag skulle vara "fyllechaffis" :-) Vilket jag dock inte har för avsikt att vara:-)
På måndag ska Emil ta bort gips & spiken i fingret. Den är typ 4 cm lång och dom ska dra ut den under lite lugnande & bedövning. Jonas ska resa i veckan, men får inte åka förrän det är gjort. Klarar bara inte av det själv....:-(
När jag skriver om mina barn, dras tankarna till Lövånger & det helvetet en liten 4-åring där har fått utstå från Juli 2008 till nu. Ni har säkert hört nyheterna eller läst om det. En så´n jävel ska ha det han ger & mer därtill!
Ni som känner mig lite bättre vet att Jonas & jag har en del meningsskiljaktigheter im en viss sak. Jag vill anmäla oss till omgivande kommuner som stödfamilj. Jag är uppväxt i en så´n familj som regelbundet tog emot "stockholmsbarn" som det oftast var på den tiden, som behövde "miljöombyte" som det så fint hette. Idag är det ungefär detsamma som att vara "akutfamilj" eller "familjehem" eller vad du vill. Jonas vill inte. Han vill gärna bara vara i sitt trygga hem med den familj han själv har skapat & den delen som han "fått på köpet" med mig, älskade Jenniegumman! Det är hans värld. Det är inget fel i det. Jag önskar att jag kunde acceptera det & finna mig i det men det kan jag inte. Välden, alltså den stora världen utanför vår lilla bubbla är rent av vidrig ibland. Och då måste det finnas människor som kan och vill ställa upp & rätta till de fel andra människor är ansvariga för. I min mening är det en medmännsklig skyldighet. Vem har sagt att just du ska ha tur i livet,föda i en normal familj, träffa människor som påverkar dej positivt & som är bra för dej? Ibland blir saker jävligt fel i ett samhälle. Och då är det min, din & alla "normala" samhällsmedborgares skyldighet att finnas till hands för de som behöver! Kanske håller ni med,kanske inte.Kanske är din lilla bubbla så värdfull för dej, så du inte vill riskera att omvärden tränger sej på. Inget fel i det. Men jag är inte så´n! Jag hoppas att mamman i det här fallet håller ihop det. Annars hoppas jag att det finns sådana människor därute, som jag vill vara, tillhands!
Sålänge!
Var rädda om varandra!
XD
Ps. Avstavar & styckesindelar. Jävla skitblogg!
Vad har hänt sen sist då? En Ålandsresa med Jonas jobb & alla arbetskamrater med respektive. Kan berätta att jag stängde båten vid 06.30.....Då sov alla i Elbrogänget sen länge =)Hade sjukt kul iaf med ett mycket blandat gäng där ingen av oss kände varandra sen innan.Och förmodligen i det dagliga livet skulle dömt ut varandra som " ingen jag kan ha något gemensamt med" pga ålder, utseénde, livsstil & livsval" etc. Ha, fråga mej! Är det någon som kan ha förutfattade meningar så är det jag! Men vi var ett gäng på tio-tolv pers typ som satt & prata, skratta, filosofera, bytte erfarenheter & åsikter & tiden bara flög iväg. Så nyttigt! Och så kul!!!
Nästa vecka blir det Danmark igen för utbildning, uppdatering och firmafest! Just can´t wait! Har så jättetrevliga kollegor som jag längtar efter & träffa, det blir alltför sällan när man jobbar som jag gör. I alla fall så har julfesten "New York" - tema, så jag har inhandlat mej en riktigt snygg paljettkänning kvällen till ära. Då jag inte riktigt kunde rättfärdiga det inköpet ens för mig själv, har jag lovat mig att jag ska ha den på nyår med!Även om jag skulle vara "fyllechaffis" :-) Vilket jag dock inte har för avsikt att vara:-)
På måndag ska Emil ta bort gips & spiken i fingret. Den är typ 4 cm lång och dom ska dra ut den under lite lugnande & bedövning. Jonas ska resa i veckan, men får inte åka förrän det är gjort. Klarar bara inte av det själv....:-(
När jag skriver om mina barn, dras tankarna till Lövånger & det helvetet en liten 4-åring där har fått utstå från Juli 2008 till nu. Ni har säkert hört nyheterna eller läst om det. En så´n jävel ska ha det han ger & mer därtill!
Ni som känner mig lite bättre vet att Jonas & jag har en del meningsskiljaktigheter im en viss sak. Jag vill anmäla oss till omgivande kommuner som stödfamilj. Jag är uppväxt i en så´n familj som regelbundet tog emot "stockholmsbarn" som det oftast var på den tiden, som behövde "miljöombyte" som det så fint hette. Idag är det ungefär detsamma som att vara "akutfamilj" eller "familjehem" eller vad du vill. Jonas vill inte. Han vill gärna bara vara i sitt trygga hem med den familj han själv har skapat & den delen som han "fått på köpet" med mig, älskade Jenniegumman! Det är hans värld. Det är inget fel i det. Jag önskar att jag kunde acceptera det & finna mig i det men det kan jag inte. Välden, alltså den stora världen utanför vår lilla bubbla är rent av vidrig ibland. Och då måste det finnas människor som kan och vill ställa upp & rätta till de fel andra människor är ansvariga för. I min mening är det en medmännsklig skyldighet. Vem har sagt att just du ska ha tur i livet,föda i en normal familj, träffa människor som påverkar dej positivt & som är bra för dej? Ibland blir saker jävligt fel i ett samhälle. Och då är det min, din & alla "normala" samhällsmedborgares skyldighet att finnas till hands för de som behöver! Kanske håller ni med,kanske inte.Kanske är din lilla bubbla så värdfull för dej, så du inte vill riskera att omvärden tränger sej på. Inget fel i det. Men jag är inte så´n! Jag hoppas att mamman i det här fallet håller ihop det. Annars hoppas jag att det finns sådana människor därute, som jag vill vara, tillhands!
Sålänge!
Var rädda om varandra!
XD
Ps. Avstavar & styckesindelar. Jävla skitblogg!
Kommentarer
Postat av: Moster Marie
du skriver alltid så kloka bloggar... Fina tankar du har om stödfamilj... Mina 2 stora hade ju stödfamilj Å jag e EVIGT tacksam för det... är inte lätt vara ensam me 2 barn....
KRAM på Dig /Marie Jerndahl
Trackback
