tinastruth

Föreslog nyssens för Jonas att han skulle ta tillfället i akt & "gästblogga" som är så populärt ju, (:_/) men han ville hellre kolla på fotbollsgalan????!!?? Sträcker sig till att sitta bredvid iaf =)

Helgen som var. Ja den blev ju inte riktigt som vi planerat. Hade lovat att vara barnvakt åt Konstenus som skulle på 60-års fest. Jag slår vad om att de såg fram emot en skön sovmorgon...:-/ Det fick dom inte....

Här åker vi 4-hjuling från februari till oktober. Studsmattan?! Fullt med ungar konstant. Det ligger knivar, sågar och vassa saker att skada sej på överallt...Ja, det är inget barnsäkert ställe, om vi ska vara ärliga..:- Vi bor på en "byggarbetsplats" & har gjort typ jämt.
En lördagkväll i november kastar ett barn en boll till ett annat barn. & det barnet får ont i ett finger. Nu är det som så, att det drabbade barnet är ett väldigt tufft barn som typ alltid bara borstar av sig & upp igen. En typisk lillebror med andra ord. Just den här kvällen gör han inte det utan gråter hejdlöst, vi & våra middagsgäster tittar lite undrande på fingret och vi tar ett snabbt beslut - akuten!!!

Flera timmar senare är han nygipsad & på gott humör igen. Men måste in till Linköping 09.00, på söndagen för operation i Linköping.
Det var hemskt!
De sa vid 10.00 att operationen skulle bli vid tolv. Då Emil börjat gnälla om mat (han fick inte äta något tidigare) tänkte vi, att vi åker en sväng med bilen för att distrahera honom, & tänka på annat. När vi var en bra bit från sjukhuset, ringer dom; VAR ÄR NI??? Vi har letat överallt - ni ska vara på operatinon nu!!
Panik, vi körde snabbt(!!) tillbaka till US, sprang med emil på armen in & upp på avdelningen. Där sklle han kläs om i operationskläder. Och han vägra! Blev helt panikslagen & rädd av brådskan så han totalvägra! Åkte ner till operation, jag satt i sängen & försökte lugna ett helt dödsförskräckt barn, som var totalt utlämnad & livrädd.
När vi kom ner fick Jonas & jag ta på operationskläder & mössa, det förstärkte ju bara det otäcka i situationen.
Emil sövdes i sin pappas knä, helt i panik, fasthållen med en mask. Det var som att se dem söva ett djur, det var hemskt!!! Jag klarade inte av det! Både Jonas & jag grät!

Hursomhelst så gick operationen bra. Men han typ sov, & sov & sov. I 5 timmar!! Han har blivit borrad, spikad/skruvad & gipsad. Fingret är så illa brutet så det finns en liten risk att det slutar växa, men det tror vi inte på! Inte på vår lilla Emil, det kommer gå fint det här.
Det första han gjorde när han vakna var att kasta av sig Landstingets, kalsonger & skjorta (slangar i händerna, ajajaj..) - innan han ens var vid fullt medvetande: De var ju så fula =) -Jag vill ha mina kläder!!!                    
Inget fel på den ungen, va?

Om några veckor ska vi tillbaka & ta bort spiken, denna gång ska han nog inte behöva sövas, utan få lugnande istället.

Som sagt, det är lustigt att det kan bli så av en kastad boll :-/ När de gör så mycket annat, mer "farligt" hela tiden.
Man får sig en tankeställare i alla fall. Hur skört alting är, & så fort det kan gå när olyckan är framme. För oss gick det under omständigheterna bra, men vi såg mycket annat på US, och andra föräldrar som förmodligen varit glada om deras barn bara hade brutit ett finger....

Var rädda om varandra!!

XD