Memories...
Sometimes I think, life is just a rodeo,
the trick is to ride, and make it to the bell.
But there is a place, sweet as you will ever know,
music and love, and things you never tell.
För många år sedan kände jag en person som jag kopplar ihop dessa rader med. Jag minns ett visst rum, i ett visst hus med en viss stereo. Ett stereotorn, som man kallade det då, då man monterade allt på höjden, med skivförvaring, kassettspelare (gärna dubbel, så man kunde kopiera), och skivspelaren överst. Minns ni?
Min dotter, som är uppvuxen med mp3 och Ipod etc, skulle förmodligen inte kunna hantera detta avancerade(:-)) musikpaket idag, även om hon på fem minuter kan göra om mig till en supermodell i photoshop. :-/
Den personen som jag tänker på då, lever inte idag. Han har faktiskt varit död i över 20 år. Men igår kom jag och en vän att prata om honom, och detta utdrag ur en låt kom över mig som det var igår. Och jag har inte kunnat släppa det sen dess. Jag undrar varför. Urusel text, en sångare man aldrig hört talas om sen dess (John Fogerthy), men detta sitter kvar i mitt huvud år efter år.
Kanske var det för att jag kopplar detta på något sätt till hans liv. Han spelade ofta denna skiva, han hade svårt att handskas med livet, så svårt att han slutligen tog det själv. Jag är säker på att den där underbara platsen iaf fanns där för honom.
Det är lustigt hur mycket minnen man faktiskt har till just musik. I alla fall jag. Det händer ofta att jag hör någonting på radion, och både minnen, men oftast känslor kommer över mig. Då behöver jag fundera ett tag, sen minns jag varifrån känslorna kom, vilken period i mitt liv det var, var jag jobbade, vilka som jag umgicks med etc. Ofta slutar det med att jag försöker komma ihåg vilken slags person jag var, hur jag tänkte och resonerade kring omvärlden och livet. Långsökt, jag vet. Men så´n är jag! Känner ni igen det? Eller?
Ett annat minne. Inte från musiken, men just min dotter och den teknikutveckling som har varit de sista 15 åren.
2005. Jennie var 14 år. Vår trådlösa telefon hade gått sönder, och Jonas hade letat fram sin gamla "stationära" med sladd, i garaget. Vi var iväg någonstans när Jennie ringde;
- Var är ni? När kommer ni hem? Det är nån j'''la maskin som står här på bänken och blinkar och låter stup i kvarten. Vad är det? Vad ska jag göra?
- ???. Svara kanske?. Det är en telefon!!
- Telefon??!!?? Det där?? Jaha...
Okej. Godnatt :-)
See You!
